Har ni tänkt på en sak? Att det finns så jävla många falska personer.. Man blir vän med en person, man umgås skitmycket får skithärliga minnen, säger "kommer aldrig lämna dig", någon månad senare har den en ny och dissar en. Att den skiter i en, den är taskig, fittig & beter sig som om man är hopplös. & även om man kämpar blir man stämplad som "hunda". Det har hänt mig så otroligt många gånger att man lär känna en person så väl att man kan dö för den, men ändå så kommer sorgen & sveken in i allt. Självklart kan man rätta till allting, men inget blir ju fortfarande som förr. Man kan inte lita på personen lika mycket.. det sägs att "man blir så som man umgås" Det är både rätt & fel. Kan hända kan inte hända. Men att man dissar en för en annan så jävla mycket är inte okej.. Man berättar privatsaker för en som man sedan efter någon månad efter vet att alla vet, man krigar för en så mycket så man nästan exploderar. Men jag är glad att jag har mina vänner som stöttar mig, som jag verkligen kan lita på & som jag nästan aldrig bråkar med vilket är jävligt skönt. Tack vill jag bara säga & tänk på "lär känna en person innan du kan börja lita på den."